I denna text kommer jag att ge en kortfattad och ofullständig skiss av det liberala subjektet och dess problematik.
Liberalismen är rådande. Det är svårt att påstå något annat så fort vi höjer blicken från de parlamentariska skeendena till de reellt existerande samhällsförhållandena. Den har några hundra år på nacken och fick sitt ideologiska uppsving genom den amerikanska och den franska revolutionen. Den har med jämna mellanrum mött hårt motstånd, både på teoretisk och praktisk nivå och dessa nivåer har allt som oftast varit sammantvinade (psykoanalysen, socialismen, marxismen, feminismen, från dessa och fler håll har kritiken av det liberala subjektet kommit). Även idag möter liberalismen kritik både från dem som direkt utsätts för dess härjningar och från vissa som kanske inte direkt möter dem men trots detta ser problematiken. Detta hindrar dock inte att liberalismen som ideologi idag är den rådande.
I hjärtat av den liberala ideologin ligger en speciell uppfattning om människan och hennes subjekt (för liberalen är människan och hennes subjekt ett och samma). Denna människa är en ahistorisk varelse vilket innebär att under allt kulturellt rådande ligger en kärna av en människa som aldrig förändras. Detta är helt i linje med liberalismens idealistiska grund. De materiella förutsättningar som existerar påverkar inte det liberala subjektet. Detta innebär att liberalens lösning blir att de förtryck (om de nu erkänner dem) som för stunden är rådande kan förändras genom att tänka annorlunda då de grundar sig i felaktiga tankar. Därför kan liberalen säga (och jag har hört många av dem säga det) att problemet med exempelvis kvinnoförtrycket ligger i att vi tänker i kollektiva kategorier av kvinnor och män. Det rätta för att nå jämställdhet vore då att se till individen utan att använda kategorin kön, eller någon annan kategori heller för den delen. Tänk om det vore så enkelt.
Det liberala subjektet skapades vid en viss tidpunkt och det uppfyllde kriterierna för den uppåtsträvande borgarklassens intressen, en klass företrädd av vita män. Denna borgarklass hade givetvis intressen av en viss produktionsordning och denna kallar vi kapitalism. Den borgerliga ideologin, liberalismen, sammanfaller alltså med kapitalismen och den är den härskande klassens, det härskande könets, de härskandes, ideologi. I den uppåtsträvande borgarklassens intressen låg att krossa adelns privilegier vilka byggde på börd och blodsband och därmed hävdades alla människors lika rätt (vilket givetvis inte ska blandas ihop med liberalismens verkliga förehavanden där antisemitism, rasism, sexism, klassförtryck m.m. har varit mer regel än undantag). Denna rätt krävde ett universellt subjekt. Detta krävdes för att befria de ekonomiska och sociala relationer som under feodalismen varit rådande och som uttryckte sig i bl.a. livegenskap och skråväsenden. Behovet var ju att skapa en arbetarklass som var fri i den bemärkelsen att den kunde sälja sin arbetskraft till borgaren. Så hävdade man alltså att människan på ett grundläggande plan var jämlik. Det räcker dock att läsa lite grundläggande historia för att se att i realiteten var människor inte ett dugg jämlika och det räcker att titta sig omkring en smula för att se att det fortfarande inte är så.
Så vad är det liberala subjektet?
Rationellt
Först och främst är det ett subjekt som handlar rationellt. Det innebär i det här fallet att en människa agerar utifrån rådande förutsättningar så som hon uppfattar vore allra bäst för henne. Vid en första anblick tycks ju inte det så knasigt. Men i detta innebär det att det inte finns plats för bakomliggande faktorer för människans agerande. Inget undermedvetande och inga klassintressen får här plats då det liberala subjektet enbart är en yta av rationalitet. För liberalen återstår då endast att förklaringen till varför en VD vid ett företag och en arbetare vid detsamma har olika uppfattningar om ekonomi och politik att det är en fråga om att den ena har rätt och den andra har fel. Det finns ingen plats för att de både försvarar motstridiga intressen baserade på exempelvis klass eller kön, bara för tankefel. Detta rationella subjekt har använts och används än idag för att försvara de rådande produktionsförhållandena.
Ahistoriskt
Det liberala subjektet har inte heller någon historia i den bemärkelsen att det inte har skapats, formats, genom några som helst processer. Visst kan varje enskild människa ha en historia, men detta är en historia som ontologiskt kommer efter subjektet. Vad liberalen sålunda aldrig kan tänka sig är förändring när det kommer till subjektet eftersom det för liberalen förekommer allt som skulle kunna förändra det. Därmed kan liberalen inte heller se några problem inom själva subjektet, enbart för det. Därför kan den feministiske liberalen bara se föreställningar om kön som något som tvingats på subjektet utifrån, inte som något i själva hjärtat av subjektet. Förändring för liberalen blir därför ett stympat begrepp då det enbart handlar om att nå lökens kärna.
Enhetligt
Det liberala subjektet är även enhetligt. Det finns ingen som helst möjlighet att tänka sig motstridigheter och skillnader inom subjektet självt. Drivkrafter inom subjektet kan för liberalen enbart handla om att maximera nyttan för subjektet självt (utilitarismen är givetvis ett praktexempel på en liberal etik/ideologi). Därför har liberalen svårt att tänka sig begär och om hon/han gör det är de endimensionella och nyttomaximerande.
Liberalen kan inte koppla ihop subjektet med det materiella, det rådande. Liberalen kan inte förstå förändring. Hon/han kan inte begripa motstridiga intressen och saknar grundläggande förståelse för kamp. Liberalismen utgör en i högsta grad stympad förståelse av världen men en högst funktionell ideologi för ett kapitalistiskt samhälle.
