Här om dagen, den 2:a december, presenterade Moderaterna ett PR-jippo på DN debatt. Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann förklarar för oss att partiet har haft ”fel fokus i vårdpolitiken” och det hela är nog ett välbehövligt utspel när vi betänker hur opinionssiffrorna har sett ut allt sedan valet för något mer än ett år sedan. Minst två saker är viktiga att se i detta.
För det första tycks det vara ett erkännande utåt att det uppenbart låga stödet för hela alliansen i grunden inte beror på några ruttna äpplen i korgen. Att media visat upp hur politiker och medarbetare inom alliansen gjort det ena snedsteget efter det andra är förvisso sant, och effekten ska inte förringas. Men samtidigt har skandaler hängt med i politiken i allmänhet och de regeringsbärande partierna i synnerhet längre än den senaste mandatperioden (toblerone, skatteplanering, bostadsrättsombildning etc.). Den förda politiken är alltid det som folk i slutändan tar eller försöker ta ställning till. Åtminstone denna insikt tycks vara svår att förneka.
För det andra är utspelet just bara ett jippo. Det som sägs i debattinlägget är inte att politiken ska ändras utan att fokus ska flyttas. Underförstått innebär det att Moderaterna inser att det är svårt att få folk att hålla med om fördelarna med en utförsäljning av sjukvården. Då är det bäst att flytta fokus mot andra frågor och samtidigt säga att de inte är relaterade med ägande- och finansieringsfrågor. De senare frågorna, menar man, är inte lika intressanta som vilken vård den vårdbehövande får. Som om detta inte hänger ihop.
Nu tänker Moderaterna i grunden inte ändra sin politik. Nu vill de flytta fokus. Det är det nya arbetarpartiets nyspråk. Ett nytt språk, samma gamla politik.
